Jag är uppvuxen på en bondgård där främst min mamma var väldigt intresserad av ekologiska, naturliga alternativ; från tidig ålder lärde mig om hur man samlade in örter och växtfärgade ullgarnerna från våra får som vi själva spunnit. Redan som liten flicka på bara några år så hade jag stora existentiella funderingar, och mamma berättade för mig hur jag förklarade för henne att vi kom från en och samma källa – något jag själv faktiskt kommer ihåg, för jag försökte rita så att hon skulle förstå, eftersom jag själv inte hade orden att riktigt kunna förklara.
Trots att vi inte riktigt pratade om det, så visste alla i familjen att farmor kunde stilla blod, och långt efter att hon gick bort så berättade min pappa att han bett henne att lära honom, men att hon hade svarat att hon inte ville att han skulle hålla på med de makterna och krafterna.
PLÖTSLIGA INSIKTER OM LIVET
Faktum är att jag själv såg människors auror som liten, och länge kunde sitta och fascineras över hur fint mina fingrar lyste. Jag kommer även ihåg att jag hade glasklara insikter när jag låg för att sova inne i mitt flickrum, som var en liten barnkammare precis intill mina föräldrars sovrum, om att jag nästan hade panikkänslor då jag förstod att min själ – min vidsträckta själsenergi som kunde färdas var som helst – nu var instängd i denna lilla barnkropp av materia. Jordens tunga energier kändes som vågor av obeskrivbar tyngd, som höll mig kvar i kroppen.
INGEN RELIGION
Åren gick, och insikterna blev färre och färre, men intresset för det andliga kvarstod. Jag har aldrig sett mig som religiös och ville inte konfirmera mig eftersom den synen på världen inte stämde överens med min egen, men jag har ändå alltid haft funderingen på vad som är meningen med livet, och vad som sker efter döden. Skulle jag överhuvudtaget se mig tillhöra någon form av trosåskådning, så skulle jag tycka att panteismen står mig närmast, där man ser allting som besjälat. Allting är energi i min värld, och jag kände en stor längtan efter att få börja lära mig mer om detta vilket gjorde att jag gick min första healingutbildning i Reiki straxt efter att jag blev myndig, i mitten på 90-talet.
Under kvällen när jag hade initierats så kommer jag ihåg hur jag plötsligt såg energierna röra sig igen, med mina fysiska ögon- vilket jag nu inser var ett minne från min tidiga barndom. Det kändes som att jag hade kommit hem, och fastän jag med min kunskap idag inser att initeringar inte behövs alls, så var det något som då var ett viktigt steg för mig i min andliga utveckling på det här jordeplanet.
LIVETS PRÖVNINGAR OCH VÄGVAL
Efter det så har livets prövningar ibland kommit ivägen, och mitt fokus har varit på annat än energier. Efter att jag blev utbränd, och var sjukskriven i nästan tio år, så förstod jag någonstans i mitten på den sjukdomsperioden att jag måste börja finna mig själv igen. Att utbrändheten i sig var ett tecken på att jag inte var sann mot mig själv. Då fortsatte mina utbildningar inom det andliga 2007, och åkte i rask takt mellan Sverige, Holland, England och Italien för att finna de lärare och de sanningar som jag så desperat sökte efter. Det kändes hela tiden som om jag stod med ett ben i vardera världen – den materiella och den andliga – tills jag en dag insåg att dessa världar är inte alls är två, utan att det handlar om att föra dessa samman inom mig själv, så det gjorde jag.
Jag anordnade från 2010 stora andliga event för lärare som Doreen Virtue och Masaru Emoto eftersom jag kände ett stort behov av att upplysa och nå så många människor som möjligt. Under samma period var min stora Ängla-era, då jag var med i många av de stora andliga tidningarna i Sverige och togs fram som andlig profil som många ville se som mentor och ibland guru – vilket alltid skavde lite illa inom mig. Jag har ju aldrig velat vara någons guru. Jag har alltid bara velat visa vägen. Ändå följde jag många läror och hänvisade till dessa där jag var en bra reklampelare både för olika lärare och för olika utländska skolor.
ETERNIA SCHOOL OF LIGHT
När jag 2011-2012 startade upp min skola, Eternia School of Light, så kändes det som att jag till viss del hittade hem; äntligen var jag inte bunden till de andra skolorna och deras regelverk. Äntligen kunde jag visa hur energier och det andliga egentligen fungerar, och att allting sitter vår egen styrka och kraft. Jag kände mer och mer behovet av att titulera mig Livslärare istället för Andlig lärare, eftersom det återigen kändes som en separation mellan de olika världarna att kalla mig för Andlig. För mig är andlighet livet i stort – speciellt med tanke på min panteistiska ådra där precis allting är besjälat.
Ju mer jag fokuserade på det andliga så började jag se hur så många inom samma område blev fixerade vid uppstigningen/ascension, där jag även är lärare vid en utländsk välrenommerad skola. Fokuset var för dessa bortom oss och att hela tiden nå någon annanstans, istället för att få lärdom här och nu. Jag hade under dessa år även utbildat mig inom områden som regressioner och tidigare liv, så för mig så visade det så tydligt att lärdomen för oss är att leva här och nu – att förstå detta liv och dess möjligheter.
TANKENS KRAFT
The Secret/Hemligheten av Rhonda Byrnes var för mig en dörröppnare under min panikångest som hörde samman med utbrändheten/depressionen, eftersom den hade fått mig att bli den enda tänkaren i mitt sinne, där jag styrde mina tankar som ju faktiskt är grunden till vårt mående. Plötsligt såg jag hur många inom den andliga världen missförstod tanken om detta och lagen om attraktion, och istället valde att blunda för orättvisor eftersom de inte ville lägga sitt fokus på dessa. Det har aldrig stämt i min värld, för jag vill alltid sprida ljus över orättvisor så att man sedan kan välja bättre alternativ och att då kunna skapa något bättre och mer positivt.
Ju mer som jag arbetade med mig själv och lät alla kunskaper som jag lärt mig under dessa år landa inuti mig, så började jag ser hur vi hade tappat fokus på att bibehålla balansen på alla plan; det själsliga och det fysiska. Många mediala är det som nästan inte vill se sina kroppar och som har stora problem med dessa, istället för att se dem som de kärl de är, där våra själar har sin boning under olika liv. För, jag ser det snarare som att kroppen och själen lever i symbios med varandra. Jag ser att kroppen är en produkt av denna dimension, medans min själ fortsätter att leva och färdas efter döden.
Efter min älskade mammas död under 2014 så förstod jag än mer hur det verkligen hänger ihop, då hon visade mig efter sin övergång hur hon valt att gå vidare. Sorgen för mig bestod då i att ta farväl av hennes kropp – vi kan nästan se det som ett värddjur för själen – som ju också varit en del av den totala upplevelse som min mamma varit för mig. Hennes själ finns kvar och besöker mig, och för det är jag tacksam, men sorgen finns ändå kvar över att inte ha hela henne kvar här på jordeplanet. För även om man, som jag, är medial, så finns det ju ett behov av närhet och att kunna röra vid det fysiska – jag är ju ändå människa, här och nu.
BALANS OCH HELHETSPERSPEKTIV
Min egen utveckling har tagit sig fokus på att få kunskap om den fysiska kroppen, så att jag kan föra samman mina andliga kunskaper med detta. Kom nu även ihåg att jag är väldigt fokuserad på hur det fungerar ; mer på det kvantteoretiska planet, än att vara sentimental och tillbedjande. 
Det är just därför som jag egentligen inte längre ser mig som andlig, eftersom kraften för mig sitter hos mig själv.
Balans är enormt viktigt, och det gör att jag förmedlar det som är viktigt för mig, alltifrån hälsooaspekter oavsett om det rör energier, tankar, kost, miljögifter eller vaccin. För att nå balans så behöver man förstå helhetsperspektivet, och det är något som jag alltid kommer att vara en sökare i.
Om du vill så får du söka vidare med mig..
Med värme och kraft,
Eleonor Magnusson
